För några dagar sedan var jag på föreläsning för Vet. Fredric Spång (Gårdveterinärerna) som talade om användningsrelaterade skador på hästar. Han pratade mycket om tänder och munhåla samt vikten av att ha ett väl tillpassat bett.
Kroppen arbetar hela tiden med att skydda och försvara utsatta områden, som när man får ett sår. Om ett bett ligger och trycker på lanerna går signaler till cellerna att bege sig dit och skydda området. De bygger på med ännu mer slemhinna i området och lagrar keratin för att skapa en hårdare yta som skydd mot trycket. Om trycket kvarstår kan det innebära att blodförsörjningen stryps helt och vävnaden dör. Det samma gäller om hästen har för hårt spänd nosgrimma och därmed biter sig i kinderna som då blir intryckta mot tandraderna.
Hur vet man då om bettet passar? Jo, naturligtvis är hästen bästa facit. Om den inte vill bli tränsad, slår med huvudet, lägger ut tungan eller på annat sätt upplevs som ”tjaffsig” i munnen under träning kan det vara läge med en munhålekoll av tandutbildad veterinär. Ibland kan även dessa yrkesmän hjälpa dig att välja ett bett som passar just din häst.
Enligt Fredrics (inte vetenskapligt baserade) erfarenhet har han upptäckt mest bettrelaterade skador på lanerna hos hästar som tränas på tredelat bett, därefter tvådelat och allra minst skador på de som tränas med rakt bett.
Själv växlar jag mellan ungefär fyra olika träns med olika bett för att ”flytta” trycket. Hästen är ju inte skapt att ha bett i munnen alls, så oavsett om det är väl inpassat blir det ändå ett onormalt tryck på slemhinnorna. Ett tips är att även utforska maknaden på bettlösa alternativ och hitta ett som passar dig och din häst så att dennes mun får vila helt från bett-tryck ibland.