De senor som man vanligen pratar om på häst är:
Extensor digitorum communis – Ytliga tåsträckaren, löper på framsidan av hästens framben och har som funktion att just sträcka tå och carpalleden (det ofta, felaktigt, kallade framknät).
Extensor digitorum lateralis – Sidliga tåsträckaren, löper längs sidan av hästens framben och fäster på framsidan av kotleden. Har som funktion att sträcka carpalled och kotled. Båda dessa tåsträckare är förhållandevis långa senor som har sitt ursprung i muskelbukar i armbågsregionen.
Extensor digitorum longus – Ytliga tåsträckaren, löper längs framsidan av hästens bakben och har som funktion att sträcka tå samt indirekt böja hasled.
Extensor digitorum lateralis – Sidliga tåsträckaren, löper längs sidan av hästens bakben och har samma funktion som den ytliga. Dessa två sträckarsenor har sitt ursprung i muskelbukar som börjar kring knäregionen.
Flexor digitorum superficialis – Ytliga böjsenan, löper från armbågsregionen längs baksidan av hästens framben och har som funktion att utföra så kallad flexion i carpalled samt kot- och kronled, det vill säga böja dem. På hästens bakben löper senan från muskelbuk i knäregionen längs baksidan av benet.
Flexor digitorum profundus – Djupa böjsenan, löper från armbågsregionen längs baksidan av hästens framben och har samma funktion som den ytliga, men böjer även hovled. På bakbenet löper senan från muskelbukar i knäregionen längs baksidan av benet.
Interosseus medius – Gaffelbandet. Fungerar som ett extra stöd för böjsenorna och löper längs baksidan av hästens ben, delar sig på skenans nedre del och fäster sedan på framsidan av kotsenbenet och därefter kron- och hovbenet, samma på fram- och bakben.
Senor och ligament utgör så kallad stödvävnad och består av fibrös vävnad med mycket liten genomblödning. Enligt forskning påverkas senornas och ligamentens styrka enbart fram till att hästen är ca. 2 år. Genom utevistelse i kuperad terräng kan senor och ligament då stärkas genom att hästen själv belastar dem på ett naturligt sätt.
På vuxna hästar har man ingen träningseffekt på senor och ligament. Däremot kan man med rätt träning förebygga att senorna överbelastas genom att se till att hästen är välmusklad för det arbete den förväntas utföra. En trött muskel innebär högre belastning på senan, det sker då en värmeökning i senan och till sist kan det innebära en lokal blödning och därmed en skada på senan.
Några viktiga punkter att ta hänsyn till för att förebygga senskador är att:
-träna klokt efter hästens förmåga och öka belastning och träningsintensitet successivt
-träna på bra och varierat underlag
-låta såväl unga som äldre hästar få daglig utevistelse med kuperad terräng och bra underlag i hagarna
-ha en balanserad foderstat
-ta hjälp av en kunnig hovslagare som verkar och skor hovarna i korrekta vinklar
-använd senskydd vid behov
-kyl benen vid behov, t.ex efter hård träning eller träning på ett för hästen nytt underlag
